Den mest totalt ovärda helgen i mitt liv?
Jag är i Falun. Jag är hemma. Jag borde inte vara hemma. Jag borde vara i Lillehammer.
Såhär ligger det till:
I torsdags satt jag mig i bilen direkt efter skolan och for till lillehammer. Efter 44 mil och efter drygt 6 timmar i bil var vi framme i den norska kylan. Efter åtta timmars sömn var det uppstigning, jag frös. Frukost, jag frös. Termometern: -25°C
Vi tog oss i alla fall upp till backen så småningom. Typ ingen där. Förutom alla svenskar :D sammanträffande. Fredrik, calle och isak och wolfie var där! Tydligen var det nåt krångel med liften och för kallt så vi kunde inte hoppa på fredagen. Jag hängde med den yngre generationen och spelade squash :).
.
På kvällen tog jag min dator och satt mig nere vid sofforna i hotellobbyn efter som det var nåt cp med nätverket på rummet. Efter ett par timmar kom typ 30 albaner och satt sig och kollade på albansk film. Udda. Snackade med några.
Fixade lite bilder:
Sen gick jag och sov.
.
.
.
Gick upp halv nio idag. åt. åkte till backen. inte lika kallt. bara -16°C och snö. Värmde upp med långkallingar, träningsbyxor, täckbyxor, tröja, jacka, dubbel luva, mössa. Jag vart varm till slut. Bytte om.
Vi åkte upp i liften. Hoppade ett OK hopp. När jag kom ned hade liften stannat. Väntade ett tag i värmestugan tills vi fick höra att det inte blir någon mer hoppning detta uken. TOPPEN!
.
Sen sa de att de skulle se om de kunde få fart på den igen om nån timme. Vi åkte till hotellet, ringde upp och de hade inte lyckats. Packade bilen igen. Åkte hem.
.
.
Detta var troligen den mest totalt värdelösa norgeresa jag varit på hittills i mitt liv.
Alltså: 87 mil + 1400 NOK för boende + bensinpengar + matpengar.. för ett hopp som varade i 10 sekunder.
.
Vi kunde inte annat än skratta åt eländet. Den 26 åker vi igen :P
